Om boken
”Essayn om Goethes ’Valfrändskaperna’, skriven 1921-1922 av den trettioårige Walter Benjamin, är vid sidan av barockavhandlingen hans märkligaste arbete för den marxistiska omvändelsen. Här utvecklar han för första gången hela sitt kritiska och filosofiska register. Boken är också i högsta grad framåtpekande, och inte bara när det gäller hans egna senare teorier om allegorin och auran. Dödens roll i Heideggers existentialanalys skisseras här flera år före ’Varat och tiden’, och språkmystiken i Goethe-essayn är en väsentlig källa till den sene Adornos estetik och negativa dialektik.”
– Ur efterskriften av Carl-Henning Wijkmark

|