Om boken
Vad vill vi med det förflutna? Vilken roll spelar det för sin samtid? Hur skapar vi kunskap om det förgångna, och hur gjorde man förr? Vilka idéer läser vi in i det förflutna och varför? För vem och i vems intresse skapar vi denna kunskap? Sådana frågor utgör grundtemat för denna metaarkeologiska antologi.
Vanligen förknippar vi arkeologi med studiet av forntida människor och samhällen, främst utifrån tingens vittnesbörd. Istället för att enbart skåda bortom vår egen tidshorisont är det idag vanligt bland arkeologer att studera disciplinens ramar förr och nu. Detta intresse hänger i sin tur ihop med den akademiska världens allmänt ökande självreflexivitet och självmedvetenhet. Kunskapens konstruktivistiska, retoriska och därmed tillfälliga subjektiva natur har kommit att belysas utifrån en rad olika perspektiv.
I denna antologi diskuterar artikelförfattarna frågor som berör kunskapens grunder, vår förståelse av det förflutna samt den arkeologiska vetenskapens roll i samhället. Mer specifikt behandlas teman som arkeologins samtida identitet och dess roll vid skapandet av nationella identiteter, synen på forntiden och de forntida tingen i historien. Dessutom diskuteras frågor kring kvinnligt och manligt förr och nu, samt olika kunskaps- och tolkningsideal med avseende på forntiden såväl som arkeologiens egen historia.
|
