Om boken
Konstens regler är den hittills mest genomförda och syntetiska av alla studier av kulturella fält som Pierre Bourdieu och hans medarbetare åstadkommit genom åren. Boken bjuder på en detaljerad analys av modernismens framväxt inom fransk litteratur och konst från 1820-talet till början av vårt sekel, med många exkurser in i senare tid. Men det är inte bara fråga om historieskrivning. Bourdieu föreslår inget mindre än en ny "vetenskap om konstnärliga verk". Konstens regler är den första fullskaliga demonstrationen av hur empiriska analyser av kulturella fält kan gå till. Forskningsprogrammet har inspirerat humanister och samhällsvetare runtom i världen.
Det säregna med Bourdieus historieskrivning är att den famnar så mycket. Nya tekniker för att skriva eller måla, nya sätt att betrakta och uppfatta konstnärliga verk, nya värdeskalor, nya sociala typer (konstkännaren, esteten, bohemen, dandyn och mot slutet av artonhundratalet den intellektuelle), en ny skiljelinje mellan smal avantgardistisk och bred borgerlig konst, en motsvarande polarisering mellan avantgarde och mainstream bland konstutövarna, förläggarna, kritikerna och publiken - allt detta och mycket mer därtill samverkade under loppet av artonhundratalet till att driva konsten och litteraturen mot en allt högre grad av självständighet i förhållande till utvärtes makter.
Bourdieu hävdar att den franska litteraturen och konsten i slutet av artonhundratalet erövrade en aldrig senare överträffad grad av autonomi. Denna självständighet var en förutsättning för utvecklingen av de specifika litterära och konstnärliga verktygen, samtidigt som den innebar en frigörelse från beroendet av yttre makter (staten och dess institutioner och akademier, den penningstinna bourgeoisien, kyrkans män, politikerna och ideologerna). En sådan autonomi är just vad Bourdieu önskar för samhällsvetenskapens räkning. Han tror uppenbarligen att forskarna har åtskilligt att lära av författarna och konstnärerna.
(Utdrag ur Donald Broadys inledning till boken.)
|
